Psykisk ohälsa
Det känns som att jag precis har vaknat upp ur en lång dröm. En dröm som jag inte kunde ta mig upp ifrån. Okej, dröm kanske inte är det rätta ordet. Mörker skulle passa bättre. Eller kanske dimma. Men det spelar egentligen ingen roll vilket ord jag använder för att beskriva det. Det som spelar någon roll är känslan..
Ända sedan jag kom hem från London har jag mått riktigt dåligt. Nej, det var inte svininfluensan! Jag har mått dåligt psykiskt menar jag. Jag trodde först att det hade något med att göra att jag var tvungen att åka hem igen. Hem till min tråkiga stad, till mitt tråkiga liv. Lämna den vackraste staden i världen för... Kiruna. Men det hade faktiskt inte med saken att göra, för trots att jag älskar London så otroligt mycket så längtade jag hem praktiskt taget varenda minut. Jag är inte direkt van att lämna Kiruna.
Så jag kom fram till att min psykiska ohälsa måste bero på att sommaren snart är slut. Och då kan jag inte bara sitta på rumpan och läsa hela dagarna. Okej, jag kommer inte att göra speciellt mycket, skriva lite grann varje månad i tidningen. Men med hösten kommer även möten. Möten med skolor. Möten med praktiken. Möten med psykologer och läkare. Och det är dom här mötena som ger mig så mycket obehag. För möten betyder att jag måste åka till skolan, där det finns över 1000 elever.
Det tog mig nästan en hel vecka att inse vad det verkliga problemet var, när jag hittade mina antideppressiva längst ner i sminkväskan. Jag hade glömt bort att ta dom hela veckan i London. Och när jag kom hem hade dom bara försvunnit ut ur mina tankar helt. Inte konstigt att jag mådde urkasst...
Ända sedan jag kom hem från London har jag mått riktigt dåligt. Nej, det var inte svininfluensan! Jag har mått dåligt psykiskt menar jag. Jag trodde först att det hade något med att göra att jag var tvungen att åka hem igen. Hem till min tråkiga stad, till mitt tråkiga liv. Lämna den vackraste staden i världen för... Kiruna. Men det hade faktiskt inte med saken att göra, för trots att jag älskar London så otroligt mycket så längtade jag hem praktiskt taget varenda minut. Jag är inte direkt van att lämna Kiruna.
Så jag kom fram till att min psykiska ohälsa måste bero på att sommaren snart är slut. Och då kan jag inte bara sitta på rumpan och läsa hela dagarna. Okej, jag kommer inte att göra speciellt mycket, skriva lite grann varje månad i tidningen. Men med hösten kommer även möten. Möten med skolor. Möten med praktiken. Möten med psykologer och läkare. Och det är dom här mötena som ger mig så mycket obehag. För möten betyder att jag måste åka till skolan, där det finns över 1000 elever.
Det tog mig nästan en hel vecka att inse vad det verkliga problemet var, när jag hittade mina antideppressiva längst ner i sminkväskan. Jag hade glömt bort att ta dom hela veckan i London. Och när jag kom hem hade dom bara försvunnit ut ur mina tankar helt. Inte konstigt att jag mådde urkasst...
Att tänka på innan du kommenterar
Allmänt Din kommentar granskas innan den publiceras. Kom ihåg att ditt ip - nummer loggas. Har du ingen blogg så svarar jag här. Design Jag svarar inte på frågor om hur jag gör mina designer. Övriga designfrågor skickas till min mejl. Jag tar emot beställningar av designer. Kontakta mig för mer info. Jag vill inte ha Kommentarer om någon gratissida. Reklam för din blogg, tävlingar, frågestunder osv. Publiceras inte Kommentarer som innehåller personligt påhopp. Kommentarer som innehåller något stötande. Kommentarer som innehåller något rasistiskt.
