Camp Rock/ The boat that rocked.
Skådespelare: Demi Lovato, Joe, Kevin och Nick Jonas m.fl
Utgivningsår: 2008
Kategori: Komedi, musikal, romantik
Längd: 95 minuter
Lite kort om filmen:
Mitchie Torres är en ung tjej som är både begåvad och ambitiös men också väldigt osäker på sig själv. Hennes dröm är att få åka på Camp Rock, ett läger för unga, ambitiösa artister, över sommaren, men familjens brist på pengar sätter genast stopp på hennes drömmar. Ända tills hennes mamma får ett jobb som kock. På just Camp Rock, vilken gör att Mitchie får följa med på ett villkor, att hon hjälper till i köket. Mitchie som ser det som sitt livs chans är överlycklig.
Shane Gray, en ung, vild och uttråkad rockstjärna med attitydproblem kommer också till lägret. Motvilligt. Han ska arbeta som gästlärare under sommaren. Inte för att han själv har valt det, utan för att han blir tvingad, som ett straff för ett litet missöde. Han inser att han inte har något val, för om han vägrar blir han av med sitt värdefulla skivkontrakt. Han blir inspirerad en dag när han råkar höra en tjej sjunga, tyvärr hinner han inte se vem det är och han börjar genast söka efter den mystiska tjejen med den fantasiska rösten och underbara låten.
Så här tycker jag:
Även om det här är en riktigt bra film med många roliga scenen och sarkastiska dialoger, så är det inte på grund av handlingen som jag kollar den gång på gång. Okej inte bara på grund av handlingen. Det är mer på grund av musiken än handlingen. Musiken är helt suverän och man kan lätt sjunga med! Man vill bara ställa sig upp och dansa varenda gång musiken drar igång.
Demi Lovato som har huvdrollen som Mitchie är helt fantastisk. Bra skådespeleri och en fantastisk röst, vi kommer defenitivt att se mer av henne.
Soundtracket kommer att inhandlas när jag har pengar!
Betyg: 
Camp Rock får 4 och en halv silverstjärnor av fem möjliga. Rolig film och bra musik, vad mer kan man begära?
Skådespelare: Bill Nighy, Emma Thompson, Gemma Arterton m.fl
Utgivningsår: 2009
Kategori: komedi
Längd: 129 minuter
Lite kort om filmen:
Året är 1966 och pop och rockmusiken är större än någonsin. 18 åriga Carl blir utkastad från skolan så hans mamma beslutar att skicka honom till hans gudfar Quentin i hopp om att det ska få honom in på rätt spår igen. Det visar sig att det antagligen inte var ett av hennes bättre beslut då Quentin är chef för piratradiostationen Radio rock, som sänder från en båt mitt ute i Nordsjön. Radio rock båten är befolkad med en hel rad av udda rock and roll dj:ar, som struntar i allt som har med bra uppförande att göra. Tvärtom, dom uppmuntar istället till sex, droger och alkohol, vilket det finns mycket av på båten.
Samtidigt som Carl försöker hitta kärleken och leta reda på sin okända pappa som mest troligt finns på båten, försöker regeringen göra allt som står i deras makt för att stänga ner radiostationen.
Så här tycker jag:
The boat that rocked! The boat that rocked är en helt galen film. Men den är charmig, på ett sätt som endast britterna lyckas med. Det är en rolig film, det kan man verkligen inte säga någonting om. Dock önskar jag att den var en halvtimme kortare. Handlingen känns utdragen. Och för att vara en film där det händer mycket, känns det ändå som att det inte händer någonting alls. Man kan egentligen inte sätta fingret på vad den handlar om. Men som sagt var, den är rolig! Många roliga scener, urkorkade dialoger och suveränt skådespeleri. Tummarna upp.
Betyg:
Jag ger filmen tre silverstjärnor av fem möjliga. Men det är ett bra betyg. Anledningen till att den halkar ner till 3 stjänor är på grund av att filmen känns alldeles för lång. Den är defenitivt värd att se, men jag kommer inte att se den fler gånger.
Fredagsmys.
dagen har varit helt okej. det har inte hänt så mycket. vaknade upp ur min underbara dröm där jag hade vunnit 60 000 ggr 3 på en trisslott, någon gång efter klockan 1. hade precis bokat mig en resa till london när mamma ringde och sa att pappa skulle sno med sig min smalte till vittangi eller vars det nu var dom skulle. hade ingen lust alls att släppa iväg honom.
just nu sitter jag mest och slöar framför datorn och väntar på att ballo baloo vill gå ut. vill inte börja kolla filmen innan jag varit ute med honom, för det är inte så roligt att behöva pausa mitt i allt. men jag tror att det börjar blir dags för honom att rastas alldeles strax. han är van vid att gå ut någon gång vid nio.
Today
Picture this.
Skådespelare: Ashley Tisdale m.fl
Utgivningsår: 2009
Kategori: Komedi
Längd: 89 minuter
Lite kort om filmen:
Disney channel prinsessan Ashley Tisdale spelar huvudrollen som den snart 18 åriga, nördiga och lite smågalna Mandy Gilbert. Mandy har en crush i skolans snyggaste hunk, Drew Patterson, som inte ens verkar veta om att hon existerar. Men allting förändras den dagen då hon fyller 18 år och får en mobiltelefon och kontaktlinser av sin pappa. Då får hon en självförtroende som inte många har, och hon bestämmer sig för att få honom att lägga märket till henne. En uppgift som visar sig vara lättare sagt än gjort, då hon samtidigt måste lyckas hålla sig borta från sin överbeskyddande och stränga pappa och skolans populäraste tjej, bitchen Lisa Cross, Drews flickvän. Kan det bli värre? Jodå. Mandys pappa ger henne 3 till 4 veckors utegångsförbud. Hon får inte använda telefonen eller datorn. Till slut bestämmer hon sig för att försöka övertala sin pappa om att hon ska gå över till sin bästa vän Alexa och plugga. Men egentligen planerar hon att gå på en fest, hos ingen mindre än Drew Patterson. Hon har bestämmt sig för att lyckas, trots att hennes pappa ringer en gång i halvtimmen.
Så här tycker jag:
Picture this är en charmig film om en ung tjej som omedvetet försöker hitta sig själv, trots en paranoid och överbeskyddande pappa. Filmen är rolig. Okej, inte jätterolig. Men så där hyfsat rolig, med en del roliga scener och en hel del pinsamma scener. Trots att det är en helt vanlig och typisk Amerikansk high school film, en film av många, så tycker jag att den är värd att se. Ashley Tisdale var bra. Drew Patterson var en riktig snygging och musiken var bra. Tummarna upp.
Betyg:
Filmen får tre och en halv silverstjärnor av fem möjliga. Ett riktigt bra betyg om man tar med i beräkningen att det finns hundratals liknande filmer. Som sagt var är filmen både charmig och rolig.
Everytime i fall asleep my dreams are haunted
hej alla.
God natt.
Det är sent & jag är trött, men jag vill inte sova. Jag känner inte för det bara. Har precis kollat klart ett avsnitt av Arkiv x. Jag har insett hur mycket jag gillar den serien. Har aldrig varit intresserad av den tidigare, men nu går den ju under nätterna. & när man varken vill eller kan sova så blir det oftast att man kollar på gamla repriser av serier.
Dagen har varit hyfsat bra, jag gjorde inte speciellt mycket. Kanske därför den var så bra. Kunde ägna min tid åt att vara slö. Jag orkade inte ens läsa som jag hade planerat. Utan jag slocknade direkt efter maten, men näsan nertyckt i en bok.
Orkar egentligen inte skriva så mycket. Är fast någonstans mellan dröm och verklighet. Känns som att jag kommer att somna vilken sekund som helst. Vill gå och hämta min ipod från laddaren. Men jag har inte bestämt mig för om jag orkar det ännu.. Då är det illa.
Men i vilket fall som helst, god natt. Eller god morgon.
Today.
Do you know whats worth fighting for, when its not worth dying for?
Men du, höst eller inte så är jag på jäkligt bra humör idag. Ja, jag förstår hur ni känner. Och jag håller med, det är läskigt och i högsta grad väldigt skumt. Jag förstår inte ens själv hur det gick till.
Omogna idioter till människor.
Okej. Jag börjar bli jäkligt less på allting just nu. Hur kommer det sig att jag alltid blir fast med alla omogna idioter till människor? Hur kommer det sig att dessa omogna idioter inte klarar av att fatta när man inte har lust att prata med dom? Okej visst. Jag är alldeles för snäll för att säga någonting. Och jag får dåligt samvete när jag försöker undvika dom och inte svarar. Det är därför jag alltid loggar in på msn som offline.
Till en början pratar jag snällt med dessa idioter till människor. Jag låtsas tycka att det dom säger är intressant och roligt. Trots att jag är så uttråkad att jag håller på att dö och irriterad över deras småbarns fasoner. Men till slut kommer det till en gräns, och när den gränsen kommer fräser jag oftast ifrån. Ordentligt. Och då blir dom så förolämpade att dom blir otrevliga istället för att bara lämna mig ifred. Och då får jag naturligtvis sjukt dåligt samvete och blir irriterad över det..
Twilight/Stephenie Meyer.
Utgivningsår: 2005.
Sidor: 434.
Lite kort om boken:
Isabella Swan, en ung tjej utan självförtroende, tvingas ge upp sitt liv i soliga Phoenix för regniga Forks. Ett beslut som hon visserligen har tagit helt själv, men det betyder inte att hon ser fram emot det. Alls.
Bella förväntar sig att hennes nya liv hos sin pappa ska bli lika tråkigt som staden själv. Ända tills hon träffar Edward Cullen. Hon känner sig genast dragen till honom, han däremot verkar avsky henne direkt och gör allt för att hålla sig borta från henne.
Bella känner sig förvirrad när han endast en vecka senare verkar vilja vara vän med henne. Hon inser snabbt att han döljer någonting och bestämmer sig för att ta reda på vad. Men ju närmare sanningen hon kommer desto farligar lever hon.
Så här tycker jag:
Den här boken alltså. Den här boken är något av det mest fantastiska och underbara jag någonsin har läst. Jag läste den första gången nån gång precis efter att den kommit ut på Svenska, och jag blev kär redan efter första sidan. Jag vet inte vad det är med den här boken som gör den så magisk. Den är otroligt välskriven och författaren lyckas skickligt få in både humor och sarkasm i en underbar handling.
Betyg:
Den här boken får fyra och en halv silverstjärnor av fem möjliga. Som sagt var, boken är välskriven, det finns både humor och sarkasm och författaren har lyckats fängsla en hel värld med sin berättelse. Anledningen till att den halkar ner från fem stjärnor till fyra och en halv är slutet. Funderade på att ge den fem först. Egentligen är det absolut ingenting fel på slutet, det är bara det att jag tycker att det gick lite väl snabbt. Som att Stephenie blev otålig när hon skrev boken och inte kunde vänta tlls den var färdigskriven. Men som sagt var, en underbar bok! Och dom få som inte har läst boken måste absolut göra det!
Today.
Alvins kalas, i bilder.
Vilmer var blyg till en början. Men han skrek inte i alla fall.
Födelsedagsbarnet satt spänt och väntade på tårtan.
Viggo försökte tjuvstarta. ;)
Vi var tvungen att sjunga när tårtan dukades fram.
Oscar var kalasfin.
Vilmer fick visserligen vara med på kalaset, men han fick inte fika.
Men han var lika glad ändå.
Alvin & Oscar leker med Alvins nya bilbana.
Medans Viggo försöker ge Alvin en födelsedagskram.
..
Todays
Dagens, söndag.
Alvin the chipmunk.
We got no worries in the world.
Okej, jag håller, bokstavligt talat, på att DÖ av uttråkning här framför datorn. Okej, kanske inte bokstavligt talat. Jag har nog inte en enda gång hört talas om någon som har dött av uttråkning. Och jag tänker inte bli den första heller.
Dagen har varit lång. Jag vaknade någon gång efter klockan nio. Ja ni läste rätt. Tre små bokstäver som bildar ordet nio. Jag förstår inte ens själv hur det gick till, men när jag vaknade kände jag mig totalt utvilad och pigg. Kanske var det de jag behövde? En hel natts sömn. Gud vet att jag inte har sovit många timmar den senaste veckan, och det är datorns fel.
Klev dock inte upp någon gång förren efter ett. Eller kanske tolv. Kollade inte så noga på klockan. Låg dock framför tvn ett par timmar innan datorn åkte på.
Förflyttade mig till datorrummet och photoshop klockan två, för att bli kvar där i massor av timmar. Hade en liten inspirations kick och kände för att göra en helt ny blogglayout. Mest för att den jag hade innan var så jäkla smal och det hade börjat gå mig på nerverna, för jag kunde inte ens ladda upp en normalstor bild utan att hälften av bilden försvann. Det mesta av kodningen är den samma, har egentligen bara bytt ut headern och bakgrunden. Vad tycker ni? Den är inte riktigt klar ännu dock. Blev inte klar förren tio i nio. Det blir många timmar att sitta vid photoshop. I sträck. Fast för att vara ärlig så pausade jag någon gång vi sex, sju när vi fick finbesök. Viggo the monkey boy. Lika söt som alltid.
Klockan nio i kväll började en film på femman. Den sista av fyra som är baserad på en bok av Nora Roberts. Som ni kanske, eller kanske inte vet, är Nora Roberts en av mina absoluta favoritförfattare. Vi får se om jag orkar skriva en filmrecension, annars får det räcka med att säga att jag tyckte den var rätt hyfsat bra.
Nu ligger jag faktiskt och småkollar Mad Men. Brukar småkolla på den varje söndag. Dock hänger jag inte riktigt med i vad den handlar om..
Män som hatar kvinnor.
Skådespelare: Michael Nyqvist & Noomi Rapace m.fl
Utgivningsår: 2009
Kategori: Svensk thriller
Längd: 146 minuter
Lite kort om filmen:
Mikael "Kalle" Blomkvist, en journalist som blivit åtalad och fälld för förtal av finansmannen Hans-Erik Wennerström, får i uppdrag av Henrik Vanger att ta reda på vad som hände med hans brorsdotter Harriet Vanger, när hon försvann spårlöst i mitten av 60-talet. Mikael, som känner att han behöver en paus från tidningen, bestämmer sig för att ta jobbet. Tillsammans med datahackern Lisbeth Salander börjar han gräva i ett nästan 40-årigt mysterium, och hittar en mörkare historia än dom kunnat ana.
Så här tycker jag:
Betyg:
Anledningen till att jag ger den här filmen 5 silverstjärnor av 5 möjliga är att den är en av dom få filmer som faktiskt är identisk med boken. Dessutom kunde man verkligen "känna" deras känslor. Det gick rakt ut till tv publiken och rakt in i hjärtat. Det här är en film man inte kommer att glömma bort.
Home is where the heart is.
Jag saknar allting med London. Jag saknar stressen. Jag saknar dom Engelska människorna. Jag saknar att man höll på att bli överkörd varenda gång man skulle gå över vägen. Jag saknar tunnebanan. Jag saknar att folk ber om ursäkt för varenda liten småsak. Jag saknar dom röda bussarna, telefonkioskerna och postlådorna. Jag saknar det faktum att det finns så mycket shopping att man känner sig helt förvirrad. Men mest av allt saknar jag den där känslan, ni vet, av att stå på Engelsk mark.
Jag älskar London, jag hatar Kiruna. Okej hat kanske är ett starkt ord. Jag ogillar Kiruna. Kiruna är alldeles för bekant. Människorna är för bekanta.
Jag vill vara i London! Jag vill börja om på nytt.
I will write you a song.
Men dra på trissor! Vad är det som har hänt med mig? Två inlägg, på en och samma dag? Jag kom faktiskt just att tänka på att det är länge sedan jag skrev mer än ett inlägg per dag. Och jag saknar den gamla goda tiden då jag hade inspiration till att skriva flera inlägg om egentligen ingenting. Det var länge sedan, och jag skrev nog mer än vad som var bra för mig själv. Och alla andra för den delen. Dom inläggen innehåller mest bara en massa skit. Och om jag ska vara ärlig tycker jag inte alls om att titta tillbaka på dom inläggen. Det är en av anledningarna till att jag bytte blogg.
Dagen, lördag den 22 augusti 2009, har varit si sådär, den började ju inte direkt nå vidare. Och jag har dessutom lidigt av ångest och en krypande panik-känsla större delen av dagen. Men nu under kvällen har mitt humör blivit mycket bättre. Jag skulle inte vilja säga att det är på topp. Men det är inte i botten i alla fall. Och mitt hår är inte längre lika platt som det var innan. Tacka gud för volymtången!
Egentligen skulle vi ha åkt en sväng till Alvin och Lova tidigare idag. Jag har inte fått träffa gullungarna på över en hel månad, och dom hade fortfarande inte fått sina presenter som jag köpte i London. Men det blev inte av. Måste vi dra upp anledningen till det?
Men i vilket fall som helst så tittade Ante förbi för att låna filmer och då tog han med sig barnen. Så jag fick träffa dom i alla fall och dom fick sina presenter.
Sen nu på kvällen har jag ägnat flera timmar åt att baka. Chocolat chip cookies. Dom vart riktigt goda. Fast inte lika goda som förra gången. Dom var ganska starka och jag misstänker att det var chokladen. Dom hade inte den vanliga mörka blockchokladen så jag fick ta en med extra mycket kakao. Men ja ja. Så kan det gå.
Just nu ligger jag och slöar framför datorn. Som vanligt. Väntar på att Scary movie 2 ska börja. ^^ Så första filmen förra veckan och då tänke jag att det är lika bra att kolla den andra nu då när den ändå går på tvn. Och dessutom finns det inte så mycket annat att kolla på i kväll.
Förresten så har jag sån lust att börja skriva på en annan bok. En helt annan, som skiljer sig från den jag skriver just nu. Jag tänker regnbågar, pysslingar, Irland, feer och Peter Pan. På Nathalies sätt. Jag har en sån inspirations kick just nu men jag vill inte riktigt fortsätta på min andra bok. Inte just nu.
Härliga lördags-morgon.
Really?
No!
DET är dock vad jag önskar att jag kunde skriva. Men faktum är att dagen bara har varit skit, ända sedan jag slog upp ögonen nån gång efter 1. Solen skiner visserligen, periodvis, men det är molningt och det blåser värre än värst. Och jag fick visserligen vakna till McFLY, följt av min mammas gnälliga röst.
Större delen av morgonen/ dagen har gått ut på att lyssna när mamma gnäller och skriker. Resten av tiden har gått ut på att själv gnälla och skrika. Och dessutom är mitt hår platt!
Och det känns som att dagen kommer att bli bättre och bättre? Knappast! Dagen kommer bara att bli skit! Och det är förmodligen jag som får ta ut hundarna i kväll!
Åh, härliga lördags-morgon.
What can i say, what can i do, this is who i am and i´m hurting you.
Hej hej alla!
Jag känner mig så trött just nu. Både fysiskt och psykiskt. Jag har inte alls sovit bra dom senaste dagarna. Det har inte blivit mer än nån ynka timme, och dessutom har det blivit under dagarna. Har gått och lagt mig när normalt folk stiger upp för att gå till jobbet och vaknat nån gång efter 3. Det låter inte alls bra, inte ens i mina egna öron. Eller ögon för den delen.
Och jag har inte ens någon vettig anledning att skylla på. Som att jag är rädd för att sova på grund av alla hemska mardrömmar. Eller att jag inte alls kan sova. För jag tror att jag skulle kunna sova om jag försökte, och inga mardrömmar har jag heller. För när jag väl lägger mig ner för att sova är jag så slut att jag inte orkar drömma alls.
Jag tror mer på att det har blivit en vana. En ovana.
Det har inte hänt mycket alls under dom senaste dagarna. Har ingenting roligt att skryta om. Ingenting alls att berätta om. Har knappt lämnat huset. Inte nu för att regnet och kylan lockar mig det minsta. Så jag håller mig hellre inne.
Jag har faktiskt kikat en film i förrgår. Män som hatar kvinnor. Hade höga förväntningar på den. Jag älskar böckerna, och har läst dom ett x antal gånger. Och jag kan inte säga mer än att den var mycket bättre än jag någonsin hade kunnat förvänta mig. För det första så var den precis som boken, skådespelarna gjorde ett sjukt bra jobb och jag älskar den!
Jag längtar tills jag får se nästa film i serien, tills dess får jag nöja mig med böckerna. Inte för att jag gnäller.
Har haft stora problem med min datorn dom senaste dagarna. Större delen av tiden när jag försöker gå in på internet så ser jag bara en massa html koder. Jätteroligt. Verkligen.
EP har inte gett upp sina försök att irritera mig ännu heller. Men jag gör mitt bästa att försöka ignorera henne. Jag skäms för hennes skull. Vet inte exakt hur gammal hon är, men jag har fått för mig att hon fyller 17 någon gång i år. Jag kan bara inte förstå hur en 17 åring kan bete sig som hon gör..
Nu hade jag tänkt försöka sova. Känner mig faktiskt riktigt trött. Kanske läser jag mig till sömns. Vad ska jag läsa? Flickan som lekte med elden kanske? Eller någon Nora Roberts bok? Håller även på med Twilight, än en gång.
Men nu, borsta tänderna.
Som pesten..
Innan jag fortsätter så måste jag bara få gnälla lite! Jag är inte alls lika glad som jag var när jag började skriva på det här inlägget. Jag har ingen vidare lust att börja dra upp allting igen, men ni som hängt med i svängarna tidigare vet vad jag menar när jag säger att EP känner sig bråksjuk igen. Och när EP känner sig bråksjuk så skriver hon oftast till mig och är otrevlig. Och med mitt humör är det inte en bra sak, för då blir jag världens bitch! För jag klarar inte av när någon låter sitt dåliga humör gå ut över mig. Och jag tycker inte heller om superbitchar som henne. Och då slutar det oftast med ett lång gräl på msn där vi spyr galla över varandra. Men den här gången bad jag henne att studsa åt helvete och sluta slösa på min värdefulla tid.
Och jag som just hade lyckats förtränga allt som har med den människan att göra. Jag hade blockerat henne på msn och sen tagit bort henne. För flera månader sedan. Men jag antar att blockeringen inte funkar om man sedan tar bort personen i frågan från msn. För tydligen så kan hon ju trackasera mig ändå.
Men i vilket fall som helst så avskyr jag männskan som pesten och tänker inte låta henne förstöra min kväll. Jag tycker dock jäkligt synd om henne. Hon har inte förändrats ett dugg. Och det är def. inte en bra sak. Jag tänkte att hon kanske hade förrändrats när hon bad om ursäkt och allt sånt. Men det verkar som att jag hade fel.
Nu har jag fått lätta på hjärtat ordentligt. Har inte alls lika mycket ångest som för en kvart sedan. Tror att jag ska kunna sova lugnt utan att känna paniken komma krypandes.
You´ll be the prince and I´ll be the princess..
Så var det måndag igen. En helt ny vecka.
Man kan känna att hösten är här, och jag kan bara tala för mig själv när jag säger att jag tycker att det är skönt. Jag är ingen sommarmänniska. Allt det här med värmen och att det är ljust hela nätterna. Jag tycker inte om det. Däremot älskar jag hösten.
Jag älskar att känna att det börjar bli kallare, så att man kan börja använda sina sjalar och mössor. Jag älskar att det börjar bli mörkare ute. Jag älskar att kunna se stjärnorna och månen under kvällarna och nätterna. Och jag älskar alla serier som alltid börjar när hösten är här.
Jag vet att det är ett par dagar sedan jag satte mig ner vid datorn för att skriva här på bloggen. Men om jag ska vara ärlig så har jag inte ens tänkt på att blogga någonting alls på hela helgen. Jag tycker inte om att känna mig tvingad till att göra saker, även om det är något så frivilligt som att blogga. Så jag bestämde mig helt enkelt för att ta en bloggpaus under helgen och slog det helt ur tankarna.
Men ni har inte missat någonting ändå. Ja, inget roligt som är värt att berätta om i alla fall. Har ägnat en dag eller två till att börja storstäda mitt sovrum. Juste börja. Har inte hunnit så långt ännu, men det ser redan mycket trevligare ut.
Sen har jag ägnat mycket av min tid åt att skriva. Skriva på min bok. Känns dock inte som att jag har kommit speciellt mycket längre sedan sist jag skrev. Förstår inte varför..
Ett ord!
Jäkla tabletter!
Jag vet inte varför jag har fått för mig att det är på grund av tabletterna. Men jag har märkt enorm skillnad under dom 2 veckor som gått när jag inte tog mina tabletter och dom sista tre dagarna när jag väl har kommit ihåg att ta dom.
Bokstavligt talat galen.
Det kliar i fingrarna på mig. Jag har sån lust att fortsätta skriva på min bok. Jag håller faktiskt just nu på att skriva in delar av den på datorn och samtidigt håller jag på att ändra sådant som jag inte är så nöjd med, skriver till detaljer osv. Men jag har inte speciellt mycket inspiration till det just nu, utan varje gång jag försöker skriva något blir jag bara frustrerad och stänger ner programmet. Jag vet att alla saker tar sin tid och man kan inte tvinga fram inspirationen, men det betyder inte att jag måste gilla det. Alls.
Jag har suttit som en idiot framför datorn, i flera dagar nu och haft igång programmet som jag använder mig av. Jag har skrivit några rader. Blivit missnöjd med det. Raderat allting. Och börjat om från början. Och så har det sett ut ändå tills jag blir förbannad och stänger ner igen.
Jag håller på att bli galen. Bokstavligt talat.
Det känns som att jag anstränger mig så otroligt mycket men ändå kommer jag ingen vart. Det kanske är bäst att jag tar en paus från mitt skrivande i några dagar och sen prova igen..
Nej, jag är en dum pojke!
Dagen har jag spenderat hos mormor. Hade egentligen planerat att sova större delen av dagen eftersom jag vaknade med huvudvärk i morse. Men det verkar som att det mesta av den har försvunnit.
Både Vilmer och Oscar var där. Jag kände mig lite tveksam till att gå in, för Ville Vilmer har en ovana att alltid skrika när han ser mig. Folk brukar säga att det är mina häxögon som skrämmer slag på honom. Men idag kan jag stolt säga att det inte var mitt fel att han skrek. Det var mormor som retade upp honom genom att sätta fast plast snurrblomman i barnstolen. Och det gillade han inte det minsta, för det betydde att han inte kunde få in hela blomman i munnen. Och när han väl satte igång är det nästan omöjligt att få honom att sluta skrika.
Oscar var lika charmig som vanligt. Han är 3 år snart. Och ni vet väl vad det betyder. Just det! Trotsåldern. Jag vet att man inte ska skratta åt honom men han är ju så söt. Det första han sa när vi kom innanför dörren var: Ni får ingen kaka. Jag är dum med er. Det är hans favorit mening nu för tiden. Jag är dum med dig. Han använder sig av den meningen så ofta han kan.
Nej jag är en dum pojke!
Det var Viggo som kom.
Jag är dum med Viggo.
Vilmer är en ledsen pojke.
Jag är dum med vilmer.
Jag ska gå hem nu, får jag en kram?
Nej, jag är dum med dig!
Han anstränger sig så hårt för att vara en dum pojke att han blir så himla söt när han gör det. För han är inte det minsta dum i vanliga fall.
Sen när vi var på väg ner i trappen så lyckades jag på något sätt ha sönder mitt armband. Ett armband med runda, svarta onyx-pärlor och en onyx-berlock i form av ett hjärta. Ett av mina favoriter just nu, eftersom jag köpte det i en liten butik i London. Så jag och mamma for runt i trappen på pärljakt. Tror vi lyckades samla ihop dom flesta.
Så vi bestämde oss för att åka förbi hobbyhörnan för att köpa ett band. Hittade ett sånt bra vaxband som håller jättebra. Men när vi väl hade kommit ut i bilen och var på väg ner mot öb kom jag på att jag kan ju inte använda den. Hur ska jag då kunna få på mig armbandet? Jag hade ju inga lås eller någonting. Så nu har jag ändå inte kommit någon vart med att få armbandet fixat.
Förresten så köpte jag en sån söt liten blå fleece-väst åt min Smalte. Men tyvärr så upptäckte jag att den inte gick på. Han kunde inte knäppa igen den över magen. Eller jo det gick om man drog ordentligt. Men då kunde den stackaren inte gå istället. Så i morgon blir det att åka tillbaka och byta den mot en större storlek. Undra om jag ska ta en blå eller en röd?
En mental påminnelse åt mig själv:
Glöm inte att skicka iväg brevet i morgon!
Psykisk ohälsa
Ända sedan jag kom hem från London har jag mått riktigt dåligt. Nej, det var inte svininfluensan! Jag har mått dåligt psykiskt menar jag. Jag trodde först att det hade något med att göra att jag var tvungen att åka hem igen. Hem till min tråkiga stad, till mitt tråkiga liv. Lämna den vackraste staden i världen för... Kiruna. Men det hade faktiskt inte med saken att göra, för trots att jag älskar London så otroligt mycket så längtade jag hem praktiskt taget varenda minut. Jag är inte direkt van att lämna Kiruna.
Så jag kom fram till att min psykiska ohälsa måste bero på att sommaren snart är slut. Och då kan jag inte bara sitta på rumpan och läsa hela dagarna. Okej, jag kommer inte att göra speciellt mycket, skriva lite grann varje månad i tidningen. Men med hösten kommer även möten. Möten med skolor. Möten med praktiken. Möten med psykologer och läkare. Och det är dom här mötena som ger mig så mycket obehag. För möten betyder att jag måste åka till skolan, där det finns över 1000 elever.
Det tog mig nästan en hel vecka att inse vad det verkliga problemet var, när jag hittade mina antideppressiva längst ner i sminkväskan. Jag hade glömt bort att ta dom hela veckan i London. Och när jag kom hem hade dom bara försvunnit ut ur mina tankar helt. Inte konstigt att jag mådde urkasst...
Datorer och sånt strunt.
Och jag insåg precis att jag babblar på om massa onödigt, för att inte tala om urtråkigt. Och ni är förmodligen inte ens intresserad.
Välkommen till min nya blogg.
Jag vet vad ni tänker! En ny blogg igen! Ger hon sig aldrig? Jag vet egentligen inte varför jag bestämde mig för att skapa en helt ny blogg, för jag går ju ändå alltid tillbaka till den gamla när jag lessnar. Men jag kände att jag behövde en förändring. Förändringar är bra. Under dom här senaste veckorna, månaderna rättare sagt har min blogg inte innehållit något annat än en massa strunt. Jag har inte haft någon inspiration alls, så därför har jag undvikit bloggen. Vilket har gjort att jag kände mig tvingad till att skriva. Och när jag väl lyckades logga in och skriva ett inlägg blev det bara tråkiga, korta inlägg, med endast ett par ord. Och såna inlägg är inte roliga att läsa. Såna inlägg är inte roliga att skriva.
Men jag hoppas att det här bloggbytet ska bli en possitiv förändring. Som ni ser så har jag tagit med mig min gamla blogglayout, så det kommer fortfarande att kännas som samma gamla vanliga blogg. Den enda skillnaden är egentligen att alla dom gamla inläggen inte har fått följa med. Vilket var precis det jag ville. Det hade kanske varit lättare att radera alla dom gamla inläggen och fortsätta skriva som vanligt på den gamla bloggen. Men det vill jag inte. För då känns det som att jag har slösat bort ett helt år av mitt liv på ingenting. Och det gör mig faktiskt lite deppig.
